Livet
Min kamrat och bäste vän
Du som famlar och sträcker dig efter solen
Fick du till sist dina vingar svedda?
Av värmen?
Du som törstade efter kärlek och ville allt
Kan du nu säga att du hittat vägen?
Har du verkligen en mening eller,
Hastar du igenom detta liv på jakt efter ett nytt liv?
En ny start någonstans finns där en plats att vila ut?
Jag undrar.
I lönndom tar livet, livet av dig
Du som viker ner din blick i asfalt
Dina snedtrampade skor har gått,
De sista milen utan kontakt med kroppen
Du som alltid skulle brinna och flamma så klart
Finns där ingen hjälp längre
Har du kommit i mål?
Eller är detta bara ännu en ivrig själ på väg bort?
Jag undrar.
Tyst slocknar en människas hjärna
Efter år av glädje och strid.
En blomma, en människa, en stjärna
Har var sin bestämda tid.
Bara en människa,
har givit sådan glädje.
Hon ångrar att hon givit,
byter glädje mot sorg.
Jag är ändå lycklig,
det intalar jag mig själv.
Dom kommer, när
mina tankar riktas mot dig.
De rinner för att du sårade mig.
Tårar med känslor.
Ur mina, sorg över dig.
Var tillfälle jag tar,
ensam låta tårar rinna av.
Med sig tar den sorgen,
och lättar på mitt hjärta.
Vet inte om jag kan vara glad.
Kommentarer
Trackback
